Det är så jävla tråkigt att man växer ifrån varandra, glider ifrån varandra. Att man har sin period och sen blir inget som det var. Personer som var hela ens värld för några år sen, finns inte ens med i kontaktlistan liksom. Nä men ni fattar vad jag menar. Dom är helt oviktiga. Och sen finns det dom som man uppdaterar sig med lite då och då men man har inte det där starka bandet längre, man själv eller den andra personen har hittat det med någon annan. Jag vet en tjejkompis jag hade. Vi gjorde allt tillsammans, vi ringde varandra hela tiden, vi pratade om allt. Idag är hon som en främmande människa. En bekant på långt håll som man träffar lite random nån gång då och då, och då låtsas man som att man bryr sig när man egentligen inte lyssnar på deras svar när man frågat vad dom sysslar med nu för tiden.

Jag vet inte vad jag snackar om egentligen... men håll hårt i era vänner. Ring dem, även om de inte ringt dig på skitlänge. Hör av dig själv. Man tänker ibland "men hon/han hör aldrig av sig så varför ska jag?". Tänk inte så om det är en riktig vän. Ring själv. Har den sagt att den ska ringa men inte gör det - ring själv. Så jävla svårt är det inte, den andra kanske bara glömde eller nåt.

Jag ska i alla fall bli bättre på att höra av mig till mina gamla vänner, för utan dem hade jag inte varit den jag är idag. Och jag är rätt kass på de. Särskilt eftersom jag går i skolan i Lund, och bor i Helsingborg. Svårt att hinna med båda delar.